Nåden att välsigna

Att välsigna är inte att försköna det svåra eller att lägga fromma ord ovanpå smärta.
Det är att stå kvar i verkligheten och ändå uttala hopp.

Nåden att välsigna är att avstå från kontroll,
från behovet att ha rätt,
från frestelsen att dra sig undan.
Den är mild, men inte svag.
Still, men verksam.

Ibland är välsignelsen ett ord.
Ibland en tystnad.
Ibland bara närvaron som inte vänder bort blicken.

Nåden att välsigna
är att låta kärleken passera genom mig
utan att göra den till min.

Och kanske är det just där,
i detta genomsläpp,
som Gud själv anas.

*

Fråga att lyssna in
Vad händer i mitt hjärta när jag välsignar?

Bön att vila i
Gud, öppna mina ögon så att jag ser det goda runt omkring.

Ljuspunkt
Välsignelse är att låta ljuset gå igenom mig – inte från mig.