Det finns olika former av klosterliv även om grunden ofta är densamma; att söka ett gemensamt liv i Jesu efterföljd med stöd i de evangeliska råden; celibat, egendomsgemenskap och lydnad. Gemensamt för klosterliv är betoningen på det gemensamma, ett gemensamt liv på en gemensam plats i ett gemensamt hem.

Linköpings kloster är en sådan plats. Ett bönens hem för präster som söker ett radikalt sätt att tillsammans leva och svara på vår tids nöd.

Det gemensamma klosterlivet är också ett liv tillsammans med skapelsen och de skapade varelserna som bor runt omkring. I Linköpings kloster kommer det till uttryck i vänskapen med ekorrarna och småfåglarna; kåltrasten, nötväckan och taljoxen, som alla bor och leker i valnötsträdet i klosterträdgården och den stora kastanjen på klostrets kullerstensgård.

Alla människor och djur som bor och lever i Linköping bärs fram i klostrets dagliga förbön, liksom för luften vi andas och marken under våra fötter och tassar.